Det här med hästar..

Har precis gjort mig en stooor kopp kaffe, mjölken är slut så det fick bli svart. Det går ju det med!

Sitter och funderar på hästar, träning och allt som hör till. Saknar Dannies hästar som en tok, saknar hästar överlag. Jag vill träna, rida, umgås, mocka skit och bära tunga vattenhinkar när vattenledningarna har fryst sönder. Dannie, när flyttar du till norrland? ;-))

Men att bara få vara i stallet en hel dag, mocka, rykta och och umgås med hästarna är ett privelegium. Åååh, vad det är härligt att sätta sig på en sten och bara kolla på hästarna när dom lullar runt i hagen och letar extra gott gräs, rullar sig, spejar över kullarna och tittar på en, precis som dom undrar varför man sitter där. Tillslut tar nyfikenheten över och dom kommer gåendes, i cirklar och serpentiner, för att visa att det egentligen inte är mig dom ska till, sen hoppsan, så står dom där ändå, och kollar på en som att man vore ett fån. Åååh, som jag saknar hästarna.

Visst är det skönt när man under en lång tid har tacklats med ett visst problem, grissepass, står inte stilla vid uppsittning, vägrar att gå förbi ett visst ställe, ja vad som helst. Visst är det då en underbar känsla man får när man kommer på sig själv att nämen, nu gick har förbi soptunnan, oj nu är det tölt.. Ja ni fattar. Vilket lyckorus man får! Eller till exempel när man får galoppskänkeln att fungera, traven kommer som den ska och den ökade tölten går som en klocka..

Det här med hästar, det är något jag saknar.
Dom bra dagarna, precis lika mycket som dom dåliga dagarna.
För efter regn kommer solsken.